På besök hos Lidingömoderaterna

Igår hade jag förmånen att tala på årsmötet i en av de mer livaktiga moderatföreningarna, Lidingömoderaterna. Det var speciellt roligt att få tala vid detta möte då det var just tack vare ett starkt stöd från de moderata medlemmarna i Lidingö som jag blev nominerad till valbar plats inför riksdagsvalet 2006.

Ämnet för anförandet var ”Vad avgör valet – en personlig betraktelse”. Jag tog hjälp av den aktiva och initierade publiken för att besvara frågan. Svaret kan lite förenklat sammanfattas på följande sätt.

Val vinns inte genom vad man åstadkommit utan utav hur väl man kan beskriva vad man vill åstadkomma. Självförtroende är bra så länge det inte övergår i självgodhet.

Om ett par veckor presenteras regeringens vårproposition och lite senare återkommer de Rödgröna med sin alternativa ekonomiska politik. Därmed bör regeringsalternativens planer för framtiden ha blivit konkretare. Jag tror att detta på sätt och vis kommer att utgöra startsignalen för vad som verkar bli en lång och intensiv valrörelse.

Riksgälden och Roslagens Sparbank

Idag kommer bankfrågor att dominera dagen. På förmiddagen blir det ett möte med Bo Lundgren, generaldirektör för Riksgälden, och ikväll är det sparbanksstämma i Roslagens Sparbank. Riksgälden är statens internbank och svarar bland annat för upplåningen. I dagsläget är statsskulden 1111 miljarder, en närmast ofattbar hög summa. Dock är den svenska statsskulden låg jämfört med många andra länders. I Sverige är statsskulden runt 45 % av BNP medan den för EU-länderna i genomsnitt ligger över 60 %. Roslagens Sparbank har en avsevärt mindre inlåning än Riksgälden. Här handlar det om en inlåning på runt 4 miljarder kronor. Uppdraget är också helt annorlunda. Det blir lite av kontrasternas dag men troligtvis finns det som vanligt kunskaper från ett område som är användbara inom ett annat.

Att tala på Sergels Torg

Idag hade jag en annorlunda uppgift. Jag var inbjuden att som ende riksdagsledamot tala på ett stormöte anordnat av ett antal turkiska föreningar. Anledningen till mötet var riksdagsbeslutet om händelserna i Turkiet 1915. Trots snöglopp hade ett tusental entusiastiska turkar slutit upp. Mötet inleddes med att man spelade svenska nationalsången. Därefter följde ett tal av en ung turkisk kvinna följt av turkisk marschmusik. Därefter blev det dags för mig att anträda talarpodiet som var utsmyckat med en stor svensk och en stor turkisk flagga. Jag redogjorde i talet för Moderaternas syn på riksdagsbeslutet om folkmord. Vi tycker att det är olyckligt av tre skäl. Historien ska inte skrivas av politiker utan av historiker och forskare, Riksdagen ska inte vara en domstol och beslutet riskerar att försvåra den försoningsprocess som pågår.

Jag talade också om vikten av att turkarna nu inte låter sig provoceras utan fortsätter på den inslagna vägen mot försoning och utvecklad demokrati. Jag betonade också att Turkiet i Sverige har en mycket god vän inom EU och att Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt är goda vänner till Turkiet.

Jag avslutade med att säga att vi i Sverige respekterar demokratiskt fattade beslut även om vi inte gillar dem. Men jag uppmanade samtidigt åhörarna att den 19 september rösta bort dem som man tycker fattar dåliga beslut.

Det var ett kort tal, inte längre än tio minuter, men det avbröts av applåder och ivrigt flaggviftande vid ett stort antal tillfällen. Efter talet kom ett stort antal personer fram och skakade hand och tackade för talet och sa att de skulle rösta på Moderaterna. Jag undrar om jag någonsin igen kommer att få tala inför en lika månghövdad och entusiastisk publik.

Pensionerade överstar och högerteknologer

Igår blev det ett stafettlopp mellan olika möten. Dagen avrundades med två möten på varsin sida om Lill Jans skogen. Det första mötet som hölls på Högkvarteret var flygvapeninspektörens informationsmöte om läget i Flygvapnet. Det var ett samarrangemang mellan Kungliga krigsvetenskapsakademien och RAFCC (retired air force colonels club). Flygvapeninspektören Anders Silwer gick lungt och metodiskt igenom läget inom flygstridskrafterna. Särskilt intressant var det att ta del av hans analys av det politiska läget rörande solidaritetsklausulen. Likaså var det roligt att vid fikat få många kloka råd från pensionerade överstar och generaler om vad regeringen borde göra. Jag passade dessutom på att anmäla mig till den luftförsvarsstudie som avdelning III inom KKrVA tänker genomföra. Det ska bli riktigt roligt att inom akademiens ram få ta sig an detta utmanande ämne.

Efter besöket vid Högkvarteret, för övrigt mitt första återbesök på över tre år, så bar det av bort mot KTH. Jag hade förmånen att få vara talare på Högertekonologernas talarkväll. Ämnet var "De politiska konsekvenserna av FRA-frågan". Det blev mer ett seminarie än ett föredrag och med hjälp av en skarpsint och debattglad publik lyckades vi enligt min uppfattning ganska väl med att belysa ämnets många vinklar och vrår. Under den senaste veckan har jag haft förmånen att få delta i två aktiviteter med Fria Moderata Studentförbundet (FMSF) och jag hoppas att det blir en vana.

Ny socialdemokratisk utrikespolitik

Igår vann Mona Sahlin en omröstning i riksdagen, tillkännagivandet om folkmord i anslutning till det Osmanska rikets sammanbrott. Jag tror att det kommer att visa sig att det var en dyrbar vinst. Det som gjorde Mona Sahlins seger möjlig var bland annat att den politiske vilden Göran Thingwall röstade med oppositionen. När Göran Persson var statsminister och Mona Sahlin satt i regeringen så rådde en annan ordning. Då höll man på att det inte är riksdagen som ska skriva historien utan historiker och forskare. Med Mona Sahlin vid rodret så är det en annan ordning. Nu visar det sig att Socialdemokraternas talesperson i utrikespolitiska frågor Urban Ahlin inte var närvarande vid denna historiska omröstning. Det var till och med så att så pass många socialdemokrater var utkvittade att vi var ett antal moderater som trots att vi fanns på plats fick avstå från att rösta (kvittningssystemet innebär att blocken frivilligt reglerar antalet röstande så att majoritetsförhållandena består trots frånvaro för sjukdom etc). När Urban Ahlin av Svenska Dagbladet får frågan hur han skulle ha röstat om han varit närvarande vägrar han att svara. Han säger visserligen att han aldrig svarar på sådana frågor men visst ger det besynnerligt intryck då oppositionens ledande utrikespolitiker är frånvarande vid en principiellt viktig omröstning om utrikespolitiken. Genom det rödgröna samarbetet har Mona Sahlin brutit upp från den traditionella socialdemokratiska linjen i regeringsfrågan. Genom omröstningen igår visar hon att detta gäller även utrikespolitiken. Jag hoppas att väljarna hinner uppfatta detta innan det är för sent.
SvD

EU 2020 och klädkod

Igår deltog jag i Europaportalens debatt om EU-framtidsstrategi 2020. Jag, SACO:s ordförande Anna Ekström, Svenskt näringslivs Annika Lundius och Socialdemokraternas Carina Adolfsson Elgestam belyste under en timme strategins styrkor och svagheter. Den här typen av dokument har en känd svaghet. För att bli framgångsrik krävs det att strategin går att följa upp och genomdriva, samtidigt så är EU:s konstruktion sådan att medlemsstaterna har suveränitet inom de flesta områdena som berörs i strategin.

Anna Ekström konstaterade för övrigt glatt att jag inte följde den av partisekreterare Schlingmann anbefallda klädkoden.

Ogillar marknaden lönsamma bolag?

Allianskvinnorna Annika Qarlsson, Magdalena Andersson, Maria Fälth och Maria Lundqvist-Brömster argumenterar i dagens SvD för att staten ska ta en aktivare del i styrelseutnämningarna i det privata näringslivet. Jag tycker inte att det är en särskilt borgerlig/liberal åsikt. I sin artikel framför de nämnda kvinnorna att bolag med fler än tre kvinnor i toppen är mer lönsamma än andra bolag. Om artikelförfattarna verkligen trodde på sina fakta och samtidigt var ickesocialistiska så borde de ha kommit fram till ett mer marknadsekonomiskt förslag. Men eftersom de verkar ha kommit politiskt vilse så kommer här ett marknadsekonomiskt förslag.

Ta forskningsresultaten om kopplingen mellan kvinnlig styrelserepresentation och bolagens framgång till ett fondbolag. Om faktauppgifterna tål syn så torde fondbolaget med glädje skapa en fond som endast investerar i bolag med fler än tre kvinnor i toppen. En sådan här fond skulle rimligtvis bli mer framgångsrik än andra fonder. Den skulle också sätta fokus på frågan och få andra bolagsägare att kräva förändringar i styrelserna för de egna bolagen.
SvD

Kommentar till kommentar

Mitt förra inlägg om opinionsläget fick en utmanande kommentar från den socialdemokratiske bloggaren Johan Westerholm. Av den anledning skrev jag en längre kommentar som jag dessutom väljer att publicera i form av ett nytt inlägg. Om diskussion är svår att följa, gå till inlägget här nedanför för bakgrundsinformation.
________
Tack Johan för fylliga kommentarer.

När det gäller opinionsinstituten delar jag i princip dina synpunkter. Dock är det så att väljarbeteendena ändras vilket gör att tidigare framgångsrika statistiska metoder kan visa sig ha svagheter. Inför förra valet underskattade vissa metoder stödet för Moderaterna. Skälet var att man korrigerade för vad den röstande sa att han/hon röstat på vid valet 2002. Många moderater hade glömt bort att de inte röstade på Moderaterna 2002.

När det gäller dagens opinionsläge så är det så att de Rödgröna har en klar och tydlig ledning. Om jag fick välja så skulle jag hellre ta deras opinionssiffror än Alliansens, inget snack om det. Inom Alliansen finns det dessutom en risk för viss intern konkurrens då FP, C och KD alla kommer att kämpa för att nå upp till minst sina respektive valresultat från 2002. Det kommer att bli Moderaterna som får ta sig an huvuduppgiften att vinna väljare från det Rödgröna-blocket. Jag tror vi har goda chanser att bli framgångsrika med det och att det kommer att avgöra valet. Jag tror att det finns ett ganska stort antal väljare som av tradition röstar på Socialdemokraterna. De är inte särskilt ideologiska men de har uppskattat regeringsdugligheten som framförallt Göran Persson utstrålade. Många av dessa väljare har idag större förtroende för Fredrik Reinfeldt och Anders Borg än de har för Mona Sahlin och Thomas Östros. Många av dem är också skeptiskt inställda till antingen Vänsterpartiet eller Miljöpartiet. Ju tydligare det blir att en socialdemokratisk enpartiregering inte längre är aktuell desto större är sannolikheten att dessa väljare kommer att rösta på Reinfeldt och därigenom Moderaterna.

Moderaternas utmaning blir att inte låta sig distraheras när de andra Allianspartierna försöker omfördela mandaten inom Alliansen utan hålla fokus på den riktiga och viktiga motståndaren, Socialdemokraterna.

Duger det som analys Johan?
Hur ser du på era egna utmaningar?

MP:s framgång ett potentiellt problem för S

Det kommer hinna komma många opinionsundersökningar innan valdagen 19 september. Resultaten i dessa kommer att skifta. Dels beror detta på osäkerheter i mätningar dels beror det på väljarkårens rörlighet. Denna rörlighet har ökat och idag så är den svenska väljarkåren väsentligt mer lättrörlig än för trettio år sedan. Det innebär att vi redan om ett par veckor kan komma att få se opinionsundersökningar som visar på andra trender än dagens undersökning från Demoskop. Idag är dock Miljöpartiet och de Rödgröna vinnare. Undersökningen är huvudsakligen utförd innan debatten om slopandet av RUT- och ROT-avdragen tog rejäl fart. Om några veckor kommer det troligen andra undersökningar och då kan vi kanske se resultat av Lars Ohlys ökade inflytande hos de Rödgröna. Socialdemokraterna kommer ställas inför en tuff utmaning om Miljöpartiet går in i valrörelsen med ett väljarstöd runt 10 %. Hur kommer IF Metall och Pappers medlemmar ställa sig till ett rödgrönt regeringsalternativ där Miljöpartiet står för en femtedel av väljarunderlaget och därigenom kan kräva ett rejält inflytande? Jag tror att Moderaterna kommer att ha stora möjligheter att göra en rejäl inbrytning bland industriarbetarna och det kan mycket vara hur väl den inbrytningen lyckas som kommer att avgöra valet.
Expressen SvD DN
__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på dinledamot.wordpress.com

Andra bloggar om: politik

Bland banker stora och små

Ikväll har jag varit på huvudmannamöte på Roslagens Sparbank. En riktig sparbank har inga ägare utan istället representeras ägarfunktionen av ett antal huvudmän, jag är en sådan. Ikväll har vi haft ett lokalt huvudmannamöte i Norrtälje. Bland annat så redovisades resultatet för 2009. Det var ett exceptionellt år med kraftigt fallande räntenetto. Resultatet påverkades också starkt, likt 2008, av händelseutvecklingen i Swedbank. Roslagens Sparbank äger några tiondels procent av Swedbank och förändringarna i värde på de aktierna har stark resultatpåverkan. Styrelsen för Roslagens Sparbank har dock agerat mycket klokt med innehavet och både köpt och sålt aktier på ett sådant sätt att banken gjort en rejäl vinst på kuppen. Det var också glädjande att höra att kreditförlusterna var relativt begränsade trots att vi under 2009 genomled ett sällan skådat tapp i BNP.

Senare i veckan är det dags för en bank i en helt annan viktklass. Då kommer riksbankschefen till oss i finansutskottet för en av de två årliga utfrågningarna om penningpolitiken. Trots att "mina" två banker är väldigt olika till både uppgift och storlek så uppskattar jag synergierna mellan mina två uppdrag, huvudman i Roslagens Sparbank och ledamot av riksdagens finansutskott.