Gårdagens inlägg om svensk försvars- och säkerhetspolitik gav upphov till många, långa och engagerade kommentarer. Det är upplyftande att konstatera att det finns engagemang för de lite större frågorna inom området, jag började misströsta när riksdagen främst engagerade sig i detaljbesluten runt Marinens muskikår. Det stora engagemanget gör att jag väljer att kommentera inläggen via ett nytt blogginlägg.
Ett svenskt och finskt medlemskap i Nato skulle enligt min uppfattning skapa en större säkerhet för regionens alla småstater. Genom ett samordnat agerande skulle de enskilda ländernas försvarsförmåga tillsammans få en större effekt. Dessutom skulle ett svenskt och finskt Natomedlemskap undanröja alla osäkerheter runt ländernas agerande vid ett eventuellt angrepp på grannländerna. Givetvis skulle också Natomedlemskapet underlätta förberedelser för förstärkningar från innehavarna av alliansens reella militära förmåga.
Några av kommentatorerna framför invändningar mot ett svenskt Natomedlemskap och jag lämnar här mina kommentatorer.
“Sverige skulle inte accepteras som medlem i Nato!”
Sverige skulle välkomnas med öppna armar. Jag har hört direkt från ett flertal högt uppsatta representanter att godkännandet av en svensk ansökan är en ren formsak.
“Sverige skulle behöva satsa mer på sitt försvar om man blev medlem!”
Sverige satsar idag lika stor andel av BNP på försvaret som många andra europeiska länder som är medlemmar. Det är helt klart att det inom Nato trycks på för att Europas stater ska satsa mer på sitt försvar. Liknande påtryckningar kommer troligen riktas mot Sverige.
Jag hoppas att den säkerhetspolitiska debatten fortsätter. Jag tänker att dra mitt strå till stacken. Du som vill delta i debatten är välkommen att lämna dina kommentarer här på bloggen. För en knapp månad sedan ägnade vi veckans avsnitt av “Den politiska talradion - dinledamot.se” till just försvars- och säkerhetspolitiken. Du kan lyssna på programmet direkt via Internet om du följer den här
länken.