Ett par läsare på bloggen har uthålligt avkrävt mig en pedagogisk utläggning om varför jag anser att det finns skillnader mellan fysisk post (brev) och elektronisk kommunikation (e-post). Till att börja med vill jag vara tydlig med att för min del är dessa skillnader eller likheter av ganska begränsad betydelse när det gäller mitt ställningstagande i frågan om FRA-lagen. När man tar ställning till ett intrång i integriteten så anser jag att man ska göra en helhetsbedömning, nyttan ställd mot skadan, för varje enskilt kommunikationsslag. Vidare anser jag inte att det finns en mycket skarp gräns mellan olika intrång på integriteten.
En faktor som påverkar min bedömning är användarnas uppfattning om huruvida kommunikationen kan komma att vara avlyssnad eller ej. Låt mig därför ge ett antal exempel. Två personer kommunicerar genom att ropa till varandra över ett torg fullt med människor. I det fallet anser jag att intrånget är litet om någon lyssnar. Om de två personerna kommunicerar med varandra via kortvågsradio anser jag också att de utgår ifrån att någon annan kan komma att överhöra deras konversation. Om de däremot kommunicerar med en uppringd förbindelse som dock går via radiolänk eller satellitkommunikation utgår jag ifrån att de bedömer sannolikheten att bli överhörda som liten. Slutsatsen av detta resonemang är att jag anser att signalspaning mot radiolänk och satellitkommunikation är ett större intrång på den personliga integriteten än signalspaning mot oriktad radiokommunikation.
När det gäller fysisk post så resonerar jag på ett liknande sätt. Om man skickar ett vykort så utgår man troligen ifrån att någon individ i distributionskedjan kan komma att läsa texten. Om man däremot skickar ett förseglat kuvert utgår man från att det är högst osannolikt att någon kommer att öppna kuvertet och läsa innehållet. Därför anser jag att det är ett större intrång på integriteten om någon öppnar min post än om de läser mina vykort.
När det gäller e-post så anser jag att den med detta resonemang i många stycken kan jämföras med ett elektroniskt vykort. Informationen distribueras i ett relativt öppet format. Dessutom färdas informationen genom ett antal servrar och det finns följaktligen ett antal svaga länkar på vägen där informationen otillbörligen kan komma att läsa av någon. Den som tar emot vykort/e-posten har också svårt att se om meddelandet har blivit läst.
Därför tycker jag att ett fysiskt brev och ett e-postmeddelande inte är samma sak. Det går att ställa ett oändligt antal följdfrågor på mitt påstående. Det gör det nog i stort sett på alla påståenden. Men detta är mitt svar och som sagt så är denna distinktion inte särskilt tungt vägande för mitt ställningstagande i FRA-frågan. Jag anser att man istället ska göra en helhetsbedömning, nyttan ställd mot skadan, för varje enskilt kommunikationsslag.