I förrgår skrev jag ett blogginlägg om FRA:s anmälan till JK. Det lilla inlägget har redan ”förärats” 25 stycken kommentarer samt otaliga länkningar. Många bloggare på nejsidan skrattade också gott under gårdagen då det stod klart att den anmälda bloggen saknade utgivningsbevis och därför inte åtnjöt särskilt grundlagsskydd då detta innebar att anmälan inte skulle behandlas av JK till vilken den lämnats. I dag skriver också många ledarskribenter om FRA:s anmälan och flera spekulerar över generaldirektören för FRA:s avsikter med att lämna anmälan till JK. Jag vet inte vilka överväganden Ingvar Åkesson gjort när han lämnade anmälan men jag kan bara konstatera vilket resultatet blivit så här långt samt resonera om den fortsatta händelseutvecklingen.
FRA har ett ansvar för att den information man hanterar behandlas med den sekretess som föreskrivs. När en hemlig handling upprättad av FRA missbrukas såsom nu skett så är det enligt min uppfattning helt nödvändigt att myndigheten reagerar. En kommande polisutredning får påvisa vem som gjort sig skyldig till överträdelsen, om det skett hos FRA eller hos den myndigheten som fått handlingen.
När det gäller det faktum att anmälan lämnades till JK och inte till åklagaren så kan jag bara konstatera att detta ledde till att JK klargjorde bloggens juridiska status och att anmälan därefter lämnades vidare. Om anmälan hade lämnats direkt till åklagaren hade det troligen utbrutit en diskussion om huruvida bloggen var grundlagsskyddad och att en polisutredning skulle vara en otillbörlig eftersökning av källor.
Många bloggare och ledarskribenter ansåg igår att Ingvar Åkessons agerande PR-mässigt hade varit ett fiasko. Nu är det väl inte den viktigaste egenskapen för en bra generaldirektör för FRA att han är PR-mässig. För egen del tycker jag att det är avsevärt bättre om han är noga med att hans myndighet upprätthåller en hög standard i sin huvuduppgift och dessutom på ett säkert sätt hanterar sekretessbelagd information. Om han underlåtit att anmäla när en hemlig handling upprättad vid myndigheten missbrukades så skulle det ha funnits skäl till kritik. När det gäller det PR-mässiga är jag inte heller säker på att ledarskribenterna har rätt att fokus på ordföranden i frihetsfrontens Henrik Alexandersson stärker nejsidans sak.
Jag står kvar vid min tidigare bedömning. Ju längre debatten om FRA pågår desto svårare kommer Mona Sahlin att få med att internt inom socialdemokraterna försvara sin FRA-kritiska linje. När nejsidan alltmer kommer att förknippas med piratpartiet och frihetsfronten så kommer socialdemokraternas nuvarande ställningstagande att framstå som alltmer kortsiktigt och populistiskt. Det kanske är dags för någon självständig journalist att formulera ett antal frågor till socialdemokraternas försvars- och säkerhetspolitiker.
SvD DN
_____________
Twingly
Andra bloggar om: politik FRA säkerhetspolitik försvarsunderrättelsetjänst
Eurokrisens påverkan på Sverige
3 veckor sedan




