På tisdag har Mona Sahlin varit partiordförande för socialdemokraterna i ett år. De flesta av de svenska tidningarna har stora artiklar om hennes första år på partitronen. På
DN Debatt drar Mona Sahlin upp riktlinjerna för sin politik. I mycket skulle man kunna tro att artikeln var skriven av en SSU-ordföranden snarare än av en socialdemokratisk partiordförande. Jag tillåter mig att här kommentera ett antal av hennes yviga påståenden och förslag.
Mona Sahlin beklagar att sysselsättningen nästa år bara beräknas öka med 20 000 personer. I vilken värld lever Sahlin? Har hon överhuvudtaget tagit del av den stora finanskrisen i USA som har spridningseffekter till Europa. Mycket tack vare regeringens strama finanspolitik så har Sverige klarat sig bättre denna gång än vid tidigare internationella kriser.
Mona Sahlin skriver vidare: ”… kvar är bara engångssummor efter rean på statliga företag.” Vilken REA avser Sahlin? Två försäljningar har genomförts. Dels såldes en del av statens innehav i Telia för 18 miljarder till en kurs av 50 kronor per aktie. I fredags stod teliaaktien i 46,50. Värdet av aktierna som såldes är idag drygt 1 miljard lägre än vad staten fick betalt. Den andra försäljningen som genomförts är det mindre innehavet i OMX. Här betalade köparna i stort sett dubbelt så mycket som aktierna var värderade till när socialdemokraterna innehade regeringsmakten. Dessutom innebar försäljningen att det skapas en stark global börsaktör, NASDAQ-OMX, med stor närvaro i Stockholm.
Mona Sahlin försöker också skylla dagens inflation på regeringen. Sanningen är dock att inflationen är samma som i EU och lägre än i USA. Dessutom beror inflationen i huvudsak på faktorer som ligger helt utanför regeringens påverkan. Höjda internationella energi- och livsmedelspriser är det som svarar för prisökningarna.
Men vad föreslår då Mona Sahlin (Mina kommentarer inom parantes):
- Höjd ersättning i arbetslöshetsförsäkringen (Denna åtgärd leder enligt ekonomisk forskning till ökad arbetslöshet, minskat arbetskraftsutbud och i förlängningen högre inflation).
- Höjd sjukersättning (Vi vet av erfarenhet att detta leder till högre sjukskrivningstal och försämrad offentlig ekonomi).
- Ökad volym för högskolan (Volym före kvalitet i den högre utbildningen skadar den högre utbildningen och skadar Sverige).
- Satsa mer på komvux (Ytterligare ett sätt att minska arbetskraftsutbudet).
- Högre nationella klimatambitioner än konkurrensländerna (Innebär att svensk basindustri blir tvungen att emigrera).
- Höjd statlig marginalskatt (Ett rent populistiskt förslag, mycket tyder på att de höga marginalskatterna är skadliga för ekonomins utveckling. Detta är också ett steg iväg från den stora skattereformen som syftade till att ingen skulle ha högre marginalskatt än 50 %.)
- Återinför förmögenhetsskatten (Ytterligare ett populistiskt förslag som skadar svensk ekonomi och tillväxt).
Jag ser bara två förklaringar till Mona Sahlins yviga påståenden. Antingen är hon ekonomiskt okunnig och saknar intresse för att följa den internationella utvecklingen eller så är det så att hon tror att hon kan vilseleda väljarna med SSU-propaganda. Här tror jag att hon begår ett stort strategiskt misstag. Väljarna må vara okunniga men de är inte ointelligenta. De kommer i god tid före valet 2010 att konstatera att Mona Sahlin inte är Göran Persson och denna gång kommer det inte att vara till Sahlins fördel.
Fokus SvD SvD__________________________________________
Lyssna på politisk talradio på
dinledamot.libsyn.comTwingly intressantAndra bloggar om:
politik Mona Sahlin